Kristian Gidlund.

Hört hans sommarpratarprogram. Oj, så futtigt och ändå så stort allt annat blir sen. På en gång. Alla trivialiteter som hur jag ser ut, vad jag har på mig, vad andra ska tycka, hur mycket gräsmattan växt och allt ogräs på grusgången. Men också så viktigt. Vad jag har på mig idag. Jag kan välja. Jag kan känna efter vad som känns bra idag. En grön tröja, en blå blus. Jag kan bry mig om vad andra människor känner och tycker. Jag kan fundera på vad som är ogräs och vad som inte är det. Och var det ena växer och var det andra växer.. Jag kan göra det jag gör med utstuderad närvaro och känsla. Även om det bara är att torka av ett bord. För jag kan torka av ett bord. Det är viktigt att torka av ett bord. Det är viktigt att vårda det som finns. Just för att det finns och för att jag kan. Jag behöver inte göra som andra säger att jag ska göra. Men jag kan bry mig om andra människor och vad de känner och tycker. Det blir viktigt att bry sig.

Kristian bearbetar det som är allra värst i livet. Det som andra, och jag, oundvikligen kommer att komma i kontakt med. På flera sätt. Både min egen och andras. Det är smärtsamt att lyssna men ändå så befriande. Alla andra rädslor blir plötsligt inte så stora längre. Det blir mycket större att ta till vara. Vi är så dåliga, som han också säger i programmet, på att prata om det som är viktigt för oss alla. Det som berör på djupet. Visst är det häftigt, också, att höra någon berätta om sin senaste bergsbestigning. Också. Men alla som tänker och känner på natten. Då det är tyst och allt väller fram i mörkret. Det vi alla upplever i olika omfattningar och vid olika tider. Men som alla känner igen.
När jag talar med mina yogisar, kunder, nära i behandlingarna, då kommer det där fram som finns på nätterna. Som man inte talar om på dagarna. Det där som ibland finns i mörka timmar när vi inte kan sova. Som drabbar oss alla. Rädslor. Oro. Död. Kärlek, brist på kärlek. Och oro igen.

Det är härligt att vara, på dagarna.  Det är härligt att plocka bort vissna blommor från mina Pelargonier i kruka. Det är fantastiskt att kunna lyssna på ett sådant program som Kristian Gidlunds.

Tack, Kristian!