I dagens Svenskan står det att forskare i USA kommit fram till att människor med en intelligens över medel har en tendens att vara mindre troende/religiösa än människor med lägre intelligens. Då har man i och för sig inte mätt kreativ och emotionell intelligens utan bara IQ. Men intressant är det i alla fall.  Granskningen visar att ju mer intelligent ett barn är desto troligare är det att  barnet vänder religionen ryggen. Även gamla människor med intelligens över snittet är mindre benägna att vara troende. Jag säger inte att jag är intelligent men jag har mycket svårt att ta till mig en religion. Jag har inte heller något behov av att ansluta mig till ett religiöst samfund för gemenskapens skull.  Jag tror helt enkelt att religion är något som vi människor skapat för att hålla ordning på folk och fä.  Jag tror att om man är lite kritiskt i sitt tänkande så går det inte att se någon annan mening med typ Koranen och Bibeln. Men däremot kan jag inte förkasta gudsbegreppet. Det kanske är så att allt är gud och vi är en del av allt detta allt. Både du och jag är lite gud både här och där. I fötterna, i huvudet och kanske i hjärtat. Om det nu är gud vi talar om och inte en religion så kanske det är så att allt i universum är så fantastiskt att man skulle kunna säga att allt är gud. Hela världsalltet, universum med alla dess tillbehör. Människor, djur, växter, saker och ting av människan gjorda utav material som kommit från universum, dvs gud. Den tanken gillar jag. Det är en Buddhistisk tankegång. Gör inte någon annan varelse illa ty den varelsen är en bit av dig själv. Och en sund människa har inte ett självdestruktivt beteende. En sund människa sköter sin kropp och sin själ efter absolut bästa förmåga ty vi, du och jag, är en del av en gudomlighet som är så mycket större än bara denna ynka jord. Vi är en del av universum och i den insikten kommer en medkänsla med både sig själv och med annat. Medkänsla med vår kropp som sliter som ett djur varje dag för att vi som helhet ska fungera optimalt under alla omständigheter som möter oss. Medkänsla så tillvida att vi känner en medkänsla för oss själva och försöker att så gott det går låta bli att förgifta kroppen med allsjöns konstigheter. Mycket kan vi inte göra något åt men en hel del kan vi faktiskt påverka. Vi behöver till exempel inte slå ihjäl varandra med religionen som ursäkt. Vi behöver inte hälla sprit i våra kroppar även om det i sig är konserverande. Vi behöver inte röka och låta bli att försöka sova. Vi behöver inte vara rasistiska, uteslutande, dömande och ickeförlåtande. För om det är så att vi/du och jag/ är en del av allt, en del av universum och gud är allt så slår vi på oss själva om vi slår på någon annan.

Så religionen har sina poänger för den har ju i de flesta trosformer försökt att få oss att förstå att medmänslighet gör oss gott. Förlåt dem som äro oss skyldiga såsom vi  själva vill bli förlåtna.

Det krävs intelligens för att förstå, det krävs empati och medkänsla att förlåta. Det krävs förmåga att känna kärlek för att  inte hata. Om du inte tycker om dig själv, inte kan förlåta dig själv när du gör fel och inte lyckas, hur ska du då kunna förlåta andra.

Höjden av kreativ, emotionell  och IQ-mässig intelligens är att se att vi är allt, vi hör ihop,  Och att ha styrkan att försöka sträva efter att bibehålla den insikten och att försöka sträva efter att leva efter den.

Gudomlighet finns överallt, runtomkring och innuti. Men den har mycket lite med religion att göra.