Ibland får man små insikter

Ett av Sveriges största varuhus, IKEA, finns ofta på min lista. Det ska jag köpa. Det behövs. Troligtvis är IKEA bäst att handla detta på. Tror bestämt att jag åker dit. Även om jag är en person som inte så ofta upplever att jag har så mycket jag behöver köpa. Är den typen av människa som kliver in i en affär, om jag nu bestämt behöver förstås för annars yogar jag eller går ut i naturen, och kommer ut med mindre än det jag klev in för att handla. För det är för mycket att välja mellan. Jag får beslutsångest. Det finns allt i färger och former och prisklasser. Jag kan älska att titta. Men ofta undrar jag varför allt finns. Men jag har alltid gillat grejjen med IKEA.

Nu på morgonen såg jag en intervju med Anders Gyhlenius. Mannen som fick Ingvar Kamprad att gråta. Chef för IKEAS största varuhus i Sverige, Kungens Kurva. Han berättar i en intervju i Affärsvärlden att han är och alltid varit en idrottsmänniska, renlevnadsman och aldrig varit sjukskriven hos försäkringskassan. Han har aldrig rökt eller druckit.

-”Så är det jag som får sjukdomen”, säger han.

En av de svåraste saker vi behöver lära oss i livet är acceptens. Livet är inte rättvist. Livet bara ÄR. Vi får saker vi kanske inte förtjänar. Både på gott och ont. Både bra och dåliga saker. Livet talar inte i termer ”förtjäna”. Livet är en kort stund på jorden och är vi snälla mot varandra blir det roligare.

När Invar Kamprad fick reda på att Anders blivit sjuk ringde han till IKEA´s cancerforskningsanstalt för att höra sig för om Anders fått rätt behandling (Expressen).

Nu såg  och hörde jag Anders i TV-soffan. Han läste upp två eget skrivna dikter. Två av de finaste och mest berörande dikter jag hört i hela mitt liv.  Jag gillar IKEA. Jag grät i soffan i morse. Kanske inte så mycket över att Anders kommer att dö. Vilket i sig är oerhört tragisk, utan för att han delar med sig. Han berättade att när livet blir tungt så gråter de tillsammans. Gråter till gråten är slut och låter det vara så. För att sedan njuta av ett smultron och en middag. Anders, du inspirerar med att våga möta och tala om det som kallas döden. Det som är så oerhört svårt att förstå och acceptera. Du förmedlar en så otrolig värme och medmänsklighet att mina tårar trillar ner på mina kinder vid frukosten.

IKEA har en gång bestämt sig för att anställa denna man. Det fanns en tanke i den rekryteringen. Han är chef för Sveriges största varuhus. Det säger en del om rekryteringen. Någonstans har den som anställt velat ha just den här mannens egenskaper.

Det skulle kunna ha varit en tillfällighet. Men nu när jag sitter här i soffan tror jag inte längre att det är det. Jag har haft ett par chefer i mitt liv som lämnat avtryck. Ett par! Fattar du….  En av dem anställdes på min arbetsplats och slutade inte så himla långt efter. För att gå till IKEA.

Patrik Nygren-Bonnier. Du har lämnat avtryck i mitt liv. Du fick mig att, i livs levande form, inse att det går att göra lysande karriär och ändå vara människa. På riktigt, människa! Med alla de egenskaper som gör oss till just detta. Medmänniska.

Det finns en tråd i rekryteringssättet på IKEA. Det tror jag nu bestämt. Om man anställer chefer av detta slag så torde det finnas en orsak till att IKEA har nått toppen som den absolut bästa arbetsplatsen i Sverige.

När man talar om enkelhet, öppenhet och omtänksamhet så är det inte bara läpparnas bekännelse längre. Det är genuint och på riktigt.

 

Tack Patrik och tack Anders!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: