Det är skadligt att ständigt vara uppkopplad

säger professor Larry Rosen, en av världens främsta experter på våra digitala liv. Multitasking, kallas det. Det betyder att vi stimulerar olika centra i hjärnan korta stunder och att vi byter centra hela tiden.  Varje gång vi gör detta flyttas blodströmmarna och det krävs tid och energi. Det leder till oförmåga att gräva ner sig i ett ämne på djupet. Att lära oss något grundligt och för livet. Det betyder att vi får svårigheter att sortera och ännu svårare för reflektion och eftertanke. Kanske är det bra? Om det inte vore för att Larry Rosen menar att det är på grund av ångest och oro, tvångstankar och fixering som vi hela tiden bollar oss mellan Paddor, mobiler, datorer och TV-appareter. Det betyder att det inte är för att vi är ytliga och inte behöver ”grubbla” utan för att vi är fyllda av tvångsneurotiska beteenden.  Jag som gillar tekniska saker kan ändå förstå vad han menar. Det är en sak att tycka om teknik och att vara uppkopplad och att ha tillgång till information hela tiden och att kunna selektera själv. Men det är en helt annan sak att ta ansvar över att själv bibehålla balansen i sitt liv.

Det är sannerligen inte så lätt. Jag möts ofta av kommentaren att ”jag tycker yoga och meditation är för långtråkigt”. Det är som om att vi är beroende av att det ska hända saker och ting hela tiden. Annars får vi ångest. Eller i alla fall oroskänslor. Det är som om att livets mening ligger i att fyllas av input  hela tiden. Som om att det är det som gör våra liv meningsfulla. Kan man vidareutvecklas och lära sig nya saker och vara stimulerad utan att behöva ha påknäppning hela tiden. Behöver vi selektera vad vi vill fokusera på? Eller kommer våra hjärnor att bli större och större och med mer synapser? Eller kommer vi att vidareutveckla vår strävan efter balans till att bli förmåga till densamma? Kanske kommer yoga och meditation att bli ett synnerligen bra redskap att bereda väg för detta. Eller är det så att ju mer man yogar och mediterar desto mer olika val gör man i förhållanden till vad man skulle gjort om man inte yogat och mediterat? Men en sak är säker för mig. Och jag vet inte om det är för att jag yogar och mediterar väldigt mycket eller om det är för att jag börjar bli till åren. Men jag får ett större och större behov av att pyssla och syssla i det lilla. Lyssna på musik, titta på vackra träd, laga härlig mat, cykla, läsa och filosofera. Kanske säger min kropp att balans önskas efter många, många år av multitasking.

Inte vet jag. Men jag lyssnar mer och mer på vad jag har att säga.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: