Det finns så mycket i livet som inte behöver sägas. Det finns så många bokstäver som inte behöver sättas ihop högt. Tankar som är meningen att tänkas. Känslor som är meningen att kännas. Åsikter som inte behöver pådyvlas andra människor. Det är en balansgång mellan upplyftande diskussioner, högt till tak och fria utbyten i syfte att vidareutveckla och förädla oss som människor och dräpande elakheter, lögner, maktmissbruk och brist på respekt.

Jimmy Åkesson är en stolle, tycker jag.  Men jag är beredd att ”dö” för hans rätt att uttrycka sin åskikt (Voltaire). Så visst ska han få sitta på åkrar och torg och berätta om sina åsikter för att vi i ett demokratiskt samhälle ska kunna välja om vi vill rösta på honom eller inte. Men även 60-åriga kvinnor som inte gillar vad Åkesson säger ska få säga vad de tycker. Vad hon däremot inte får göra är att använda fysiska tillhuggen. Vare sig det är yxor eller tårtor. Även om det är lite roligt att se resultatet. Men det är många som fått tårtor i ansiktet genom tiderna. Allt från Kungen, stadsministrar till vanliga dödliga. Tyvärr så dog en av våra kära utrikesministar, Anna Lindh, av en kniv på ”öppen gata”. Man dör inte av tårtor, men det är inte ok att använda dessa redskap i alla fall. Du får nämligen inte tysta någon som har rätt att uttrycka sin åsikt. Vare sig med kniv, yxa eller tårta. Då faller du på eget grepp. En mördare har också rätt att göra sin röst hörd. Det är en mänsklig rättighet. Vad vi däremot väljer att göra med det vi hör är en annan sak. Och vad vi gör med dem som hindrar andra att yttra sig. Tala får alla. Även på de berömda barrikaderna. Det är demokrati. Men vi kanske ska använda oss av vår klokskap, kunskap och medkänsla när vi väljer vad vi vill ta till oss. Och sätta dem som inte bara talar utan väljer att bruka våld bakom lås och bom.

Det  kanske också är bra att titta lite på hur våra stora tänkare tänkt om saker och ting. Och jämföra hur vi andra vanliga dödliga tänker om samma saker. Kanske kan vi lära oss någonting?  Ta till exempel den store Sokrates och vad man skulle kunna kalla ”Trippel-filter-testet” som jag läste om i dagens Facebook. (Tack Åsa!) Testet bygger på att jag, innan jag öppnar min stora käft i tid och otid, ska testa mitt munflöde enligt tre filternivåer. Först ska jag ta mig en funderare på om jag vet om det jag ska säga eller förmedla är sant. Har jag kollat upp det jag vill säga eller för jag bara vidare hörsägen utan att ha stämt av sanningshalten? Dvs håller jag mig med skvaller. Det andra filtret bygger på frågan om det jag vill säga är något som bidrar med något positivt och gott? Om det inte är det och till råga på inte är sant så bör jag kanske inte öppna inte munnen innan tredje filtret är genomgånget. Dvs kommer du som lyssnar på det jag ska säga någon nytta av det jag kommer att säga? Om jag inte vet att du har någon nytta av informationen så kan det nog vara bra att tejpa igen munnen. Ty, varför säga något som kanske inte är sant, inte är snällt och inte är gott och inte för med sig något nyttigt  till mottagaren?

Det pratas helt enkelt för mycket skit!