Varför ska det vara så svårt det där med empati

Har just talat med en härlig kollega. Han är bra, duktig och är lätt att tycka om. Han ser sina kollegor, återkopplar alltid, ser och känner in vad andra känner och tycker. Han har just blivit omflyttad. Petad från sitt jobb helt enkelt. Som en bricka i ett stort spel. Man organiserar om organisationen var och varannan dag. Personalen hinner aldrig landa. Det händer många varje dag. Det är inte det som jag blir ledsen för. Det som gör mig sorgsen är sättet arbetsgivare envisas med att avpolletera sitt folk på. Man ringer på kvällen och meddelar att personen inte ska vara chef längre och så ska han byta disktrikt. Dagen efter meddelar man övrig personal på ett hörsalsmöte. Vips så har man ändrat en människas öde på fem minuter. Så går det till. Det är riktigt illa hanterat. Hade det varit möjligt att ta ett personligt möte och lagt lite tid på att få personen delaktig i resonemanget. Gett personen möjlighet att förstå varför… Av rent mänskliga skäl alltså. Finns det inte plats för ”rent mänskliga skäl” längre? Typ empati och medmänslighet. Varför är det så att företag skapar sig fina värdeord för att använda i sin marknadsföring och för att få personalen att vara på ett speciellt sätt mot kunder. Och sedan agerar helt annorlunda internt i handeringen av personalen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: