Sen läste jag på. Och fick en ännu värre känsla. Otäckt! Men var det inte lite rädsla där också? Hoho, jomen visst var det det.
Fick en ny följare till bloggen igår. Om man trycker på ”Följ”-knappen längst ner till höger får man mejl varje gång jag publicerar ett inlägg. Om du trycker där får jag en popup som säger att du vill följa. I går kväll fick jag en sådan plopup igen. Och gick självklart, för jag är kroniskt nyfiken, in och kollade upp om det gick att se vem det var. Ibland är det en länk till en annan blogg. Och det var det i detta fall. Till en blogg som skrivits av en person med främlingsfientlig inställning. Till en person som skrivit en blogg om att vi minsann inte ska känna medlidande och medkänsla med människor som råkat födas till ickesvenskar. Vad nu i herrans namn en svensk är.
Du som följer min blogg vet vad jag tycker om att inte inkludera. Både ickesvenskar i Sverige och ickesvenskar utomlands. Utan ickesvenskar hade vi inte varit några människor här i Sverige för att kunna hissa svenska flaggan på midsommar. Utan ickesvenskar hade jag inte fått äta min mango, min citron och min avocado. Sen är det en annan sak som vi absolut bör diskutera och det är på vilket sätt vi tar in” ickesvenskar” till Sverige. Det har jag en del åsikter om. Men de åsikterna är jag beredd att diskutera. Liksom jag är beredd att strida för din rätt att säga vad du tycker.
Och i konsekvens av att jag är en inkluderande människa så hälsar jag dig välkommen till en öppen diskussion – du nykomne följare av min blogg!
—-
Min känsla av obehag försvann när jag skrev. Den känslan som kom ur rädslan att vara följd och bevakad för sin åsikt.
Susanns kåserier om livet 