Det är så ofta i livet som det händer saker och ting. Och när så sker så tänkte jag ofta förr, varför jag, just jag? Speciellt när det hände jobbiga saker som var besvärliga och gjorde ont. Idag är jag närmare en annan tanke. Gott eller ont, who knows.. Vi får väl se helt enkelt. Jag hörde från min mentor häromdagen en historia. Han berättar historier hela tiden, så fort han kommer åt. Och min mage guppar av skratt. För han kluckar så härligt när han berättar dem. Faktum är att han guppar redan innan, när han säger att han ska berätta dem. Och sen guppar han efteråt. Vare sig jag skrattar eller inte. Det är inte så speciellt viktigt för honom om jag skrattar eller inte. Det viktiga för honom är att han älskar att berätta sina historier. Sen vet han nog, innerst inne, att vi är många som älskar att lyssna. För varje gång som han berättar en historia så följer det med ett resonemang som lyfter ens horisont.
Han berättade en historia om en kung och hans doktor. Historien utspelade sig för länge, länge sedan. Då kungar hade livmedikusar, tror jag det heter. Den följde med kungen överallt och skulle se till att kungen mådde bra och inte dog av till exempel matförgiftning eller kulor i strid. Denna kung var ute och slogs någonstans på något stridsfält och råkade skada sitt finger. Han gick till herr Livmedikus och herr Livmedikus plåstrade om honom. Kungen frågade, gott eller ont? Och livmedikusen svarade; gott eller ont, who knows?…
Kungen nöjde sig med att grymta över svaret men återgick till sina sysslor. Så bar det ut i krig igen. Och denna gång blev det så illa att han förlorade hela sin hand. Återigen så gick han till sin livmedikus och blev ombandagerad. Återigen frågade han, ont eller gott? Livmedikusen svarade, Ont eller gott, who knows?…
Kungen blev arg för vad hade han en livmedikus till egentligen. När han inte kunde vara klokare än så. Han kastade helt enkelt livmedikusen i fängelsehålan. Så drog han ut på rövartåg igen. Denna gång långt ut i skogen där det skulle ligga en rik by som han ville plundra. Oturligt nog blev han tillfångatagen. Och urinvånarna bestämde sig för att låta offra honom till sina gudar. Kung som han var. Men så såg de att han saknade en hand. Och det var inte så bra att offra något som inte var perfekt till gudarna så de lät honom gå hem. Kungen insåg att livmedikusen hade haft en poäng i sitt resonemang och fick dåligt samvete. Så fort han kom hem så släppte han ut livmedikusen ur fängelset och bad så mycket om ursäkt och berättade vad som hänt. Livmedikusen svarade stilla, du behöver inte be om ursäkt. Gott eller ont, who kwows. Hade du inte kastat mig i fängelse hade jag följt med dig. Och eftersom jag har hela min kropp intakt så hade de offrat mig istället.

Gott eller ont, who knows?….

Det som händer det händer och vi har ingen aning om vad det kommer att sluta med i framtiden. Alla beslut blir så mycket lättare att ta då. Vänster eller höger? Ja, ingen vet vilken väg som leder vart. Det finns ingen möjlighet att veta det. Det är totalt oförutsägbart. Som livet är hela tiden. Totalt oförutsägbart. Därför är det enkelt att tänka, jag går åt höger. Eller vänster! Och när jag tagit beslutet, utan vånda, så kör jag på helt enkelt. Fokuserat! Gott eller ont, who knows. Det värsta som kan hända är att inte ta beslut. Det är väldigt enkelt att ändra sig. Och ändra sig kan man göra hur ofta man vill.

Men ta beslut och fokusera. Och ha för jösse namn lite tålamod. Ja, det går att ändra sig. Men vänta lite, ha tålamod, se vad som händer.
Livet är ju som sagt totalt oförutsägbart. I ständig rörelse och i ständig förändring. Håll ut ett tag och vänta. Det kan ske saker som du inte har en aning om. Hade jag, till exempel, inte råkat ut för en ridolycka hade jag inte börjat yoga. Då hade jag inte lärt mig meditera. Då hade jag inte påbörjat mitt livs största resa. Då hade jag inte mött min mentor som lär mig så mycket om livet, och om ditt och datt.
Då hade jag inte, under en fin ceremoni i går, fått ett halsband med ett hjul med åtta ekrar i. Som kommer att fungera som symbol för nästa livsresa.

Härligt eller hur.

Nu ska jag deklarera.