… nöd, ska de ju va. Tihi….

Har just avverkat mitt nittonde Ahstangayogapass. Utveckling i kroppen. Ett underbart komplement till Kundaliniyogan. Ingen meditation och ingen vila men mycket stående och balansövningar. Det är precis vad jag behöver, känner jag. Det är ett pass i veckan och de övriga dagarna är det ”min” egen yogaform som gäller. Det känns oerhört befriande att blanda. Det är så mycket som är bra med mycket. Varför begränsa sig. Så är det akupunktur också. Och himlars, vad det fungerar. Det händer saker i kroppen må jag säga. Musarmen som började ge sig till känna igen försvann. Artrosen gör mindre och mindre ont. Knölarna finns kvar men svullnaderna förminskas. Jag är inte längre blå om fingrarna. En timme med nålar över hela kroppen i 10 omgångar. Redan efter andra gången var jag en ny människa. Till och med mitt ”mind”, mitt psykiska välmående, förbättrades. Nu längtar jag redan efter nästa behandling. Ensam i ett mörkt, tyst rum i en timme. Liggandes på en brits iklädd endast trosor. Med nålar från fötter till huvud och värmelampor över kroppen. Underbart.