Nu har jag krockat – igen…

IMG_0900

Fast förra gånger är det många år sen…..

Men likt den vackra runda gatlyktan som lyser längst kajen där jag parkerar min bil tidig fredagsmorgon i november så har jag än en gång – för vet inte vilken gång i ordningen – en lycklig stjärna starkt lysande ovanför mig. Jag vet inte hurlänge min tur ska räcka i livet. Just nu känns den oändlig.

En sen kväll på en lång mörk väg helt ensam körde jag med min nya bil på ett par stora vildsvin som formligen hoppade upp på min plats på vägen som jag just skulle köra på. Den ena tog rakt in i fronten, den andra kom strax efter. Jag hann se båda två innan. Tror jag körde i 80 kilometer i timmen. Tack och lov så kör jag inte så fort nu för tiden. En börjar bli gammal. En hård duns, och så en till. Flashminnet i kroppen minns plötsligt en dag för 35 år sen då jag körde på två unga pojkar i 15 års åldern. De kom farandes i 60 kilometer i timmen på en trimmad moppe. Båda utan hjälm och med ungdomens vilda framfart i blicken. Jag skulle just köra ut från en korsning och de kommer farandes ut ur tomma intet. Rakt in i min front. En hård duns. Två killar flyger åt var sitt håll och moppen åt ett annat håll. En kille hamnar livlös i ett dike. Den andra vandrar osammanhängande runt och moppen ligger vid bilen. Jag kastar mig ut ur bilen och springer fram till han som ligger ner. Det kommer folk. Jag ber någon ringa ambulans. Trauma som sitter i cellerna på mig. Trauma som dyker upp nu när jag hör de hårda dunsarna i bilens front. Killarna klarade sig med benbrott och chock. Deras pappa bjuder på fika och tröstar mig – det var inte mitt fel, sade han. Mycket vänlig själ.

Men känslorna från förr tränger sig på med förödande kraft. Rakt in i magens muskelminne. Mellangärdet drar ihop sig. Oj, så läskigt. Jag tvärbromsar och gör samma sak som förra gången. Rusar ut ur bilen för att se vad som hänt. Ser ett av vildsvinen långt bort längst vägen. Ser det andra vildsvinet kränga sig bort mot diket på andra sidan. Jag fryser fast på vägen. Inser plötsligt att det inte är gulliga fjuniga tonårspojkar jag skadat. Utan just vildsvin. Som jag stött på i verkligheten förut men då i oskadat skick. Hela och relativt rena är de nog tämligen ofarliga. Men skadade kanske inte så timida. Jag står kvar och springer inte efter. Ser galten tumla bort längst dikeskanten ut i mörkret.  Vet inte hur länge jag stått där men efter ett tag inser jag att jag behöver göra något annat än att bara just stå där. Så jag tar med darrande händer upp mobilen och ringer polisen. Just då stannar en bil bakom mig. Ett par män kliver ut och undrar vad som hänt. Jag hade varit vaken nog att sätta på varningsblinkers. Vi tar en ficklampa och kollar runt lite. Hittar svinet som ligger i diket just där han klivit ner. Han ligger och lider och krampar. Känner att jag vill kräkas lite men håller igen. Jag har sagt till polisen att jag stannar kvar vid platsen så att viltvårdaren inte behöver leta så länge efter platsen så jag tackar männen för omtanken och kliver in och sätter mig i bilen och väntar. Efter kanske en kvart kommer traktens viltvårdare och jag visar var grisen låg. Han hämtar bössan och skjuter. Testosteron och adrenalin gör att grisen hoppar och krampar kraftigt i flera minuter.  Det var med sorg i hjärtat jag såg den stackaren ligga där och lida. Viltvårdaren var jättebra och vi pratade ett tag. Han skulle kolla var den andra grisen tog vägen. Jag satte mig i bilen efter att ha konstaterat att den var körduglig och reste hem.

Inser att jag haft min lyckliga stjärna över mig – att jag haft tur än en gång i livet.  Inser också att saker och ting som hänt i livet finns kvar. Länge! De bara inte hörs jämt….

 

2 svar till “Nu har jag krockat – igen…”

  1. Christina skriver:

    Du hade verkligen änglavakt! Kram Christina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: