Gud så jag har blivit häcklad och beskrattad för att jag gått med stor och praktisk ryggsäck. Och fotriktiga skor. Skorna hade jag ett opererat knä att skylla på även om en del tyckte man skulle lida pin och ha högklackat ändå. Men ryggan var bara rent och skärt himla praktisk. Många fack och stor var den. Och jag stövlade runt med den och ibland tillsammans med dräkt och fin kappa. Retad blev jag. I synnerhet av mina närmaste. (fast med kärlek förstås – mamma begrep ju inte bättre).
Nu springer alla omkring med ”praktiska ryggor” och inte nog med det. Det trallas runt med dessa och fina kläder, läs kostymer, och gympaskor. Modernt kallas det. Jaja, jag säger bara det. När en gör en sak så är det stolligt. När en massa gör det så kallas det modernt och inne. Dvs det är helt ok att göra stolligheter då. Vi andra, vi lite udda, vi som som märker ut oss, vi blir häcklade. Har en jobbarkompis som sade till mig häromdagen att -”ja, färglös… det är du i alla fall inte, Susann”. Vet fortfarande inte riktigt hur jag ska ta det…. Men det är något mycket märkligt det där med mode. Och hur viktigt det är att ligga inom den ramen. Gärna liiite utanför mitten men absolut inte utanför moderamen. Ibland är det till och med så att man skapar egna stilar och de är helt ok. Om det är så stilat att det syns att det finns en tanke bakom. Att bara vara udda är inte modernt. Bara stolligt.
Ja, det kanske är en komplimang att inte vara färglös i alla fall.
Ryggan på bilden hör till min kära arbetskamrat som har koll på läget. Hon har dock inte fotriktiga skor…
Susanns kåserier om livet 