Så detta år får bli en hyllning till dem som bidragit till detta. Det finns en del människor som jag alltid kommer att var mycket tacksam emot. Ålder har inget att göra med detta. Unga likaväl som gamla. De som funnits i svåra stunder och de som aldrig sviker. De som varit inkännande, omtänksamma och snälla. De som alltid finns där, de som hör av sig och undrar hur jag mår och de som stöttat rent handgripligen.
Det har periodvis varit ett tufft år på många sätt. Inte minst vad gäller hälsan.
Det går inte en dag utan att jag tänker på hur liten jag skulle vara utan er. Hur ensam jag skulle vara om jag inte fick finnas i detta fina sammanhang. Nya vänner är härliga och fantastiska. Nya människor är berikande på alla sätt och vis. Men tack du, kära kära du, som känner mig med mina alla sidor och som ändå vill vara mig nära.
Tack alla ni som ”står ut” med en ”sån som jag”. Som tycker att jag är bra som jag är och som tycker att jag ska fortsätta vara just den jag är…. Och tack ni som har orken att fortsätta att bidra till min utveckling till en bättre människa. Alltifrån ni som målat murar till er som pratat på nattatimmarna.
Livet är som livet är och det går upp och ner. Låt mig få veta när ditt liv går ner och låt mig få ta del och låt mig få vara en som kanske kan hjälpa och trösta.
Men glöm inte att be om hjälp.
För är det något jag lärt mig så är det att våga be om hjälp. Att våga säga att nu är det tufft. Att vara modig, för det krävs mod – för man kan ju få nej. Och det skulle ju sänka en som redan är skör. Jag har också lärt mig att bland det största, vackraste och finaste i livet det är att få vara en som blir tillfrågad. Det är en ära att få vara den som någon vänder sig till och för att be om hjälp…. även om man inte får något alls tillbaka. Kanske till och med även om man bara får elände tillbaka….
Det har varit ett allmänt lärdomens år på väldigt många sätt. Nästa år går förmodligen i samma spår men vilka saker jag ska lyfta upp till ljuset och träna på har nu blivit alldeles klargjorda.
Vägen mot Nirvana är nu utstakad……… (hihi). Häng med vejta 🙂
Susanns kåserier om livet 