Det var en väldigt billig planta. Jag köpte den på Ica Resarö för 45 kronor i april. Den stod hemma i badrummet fram tills den åkte ut på verandan. Och sakta men säkert har den växt och blommor har kommit fram. Nu är den alldeles bedårande vacker. Äter fortfarande frukost ute på morgonen innan jobbet. Där står den och ger mig glädje. Så enkel och ändå så oerhört vacker. Den får mig att tänka på vad som blommar i livet. Vad som vi värdesätter under vår resa. Min tanke är att enkelheten blir fräschare och fräschare. Ljus och renhet. Enkelt och opretatiöst. I det som verkar tomt ser vi det lilla som springer ut. I det tysta hör vi det verkliga, det viktiga. Jag upplever så ofta att jag bombas med intryck. Det är sällan eller aldrig tyst omkring mig. Det är verkligen svårt att hitta platser där det inte alstras en massa skrän och skräll. Jag har försökt hitta tystnad hemma men till och med där låter det. Min Nibe Fighter producerar en massa ljud. Mitt kylskåp likaså. För att inte tala om grannens alla barn. De är dock tillhörande kategorin mysiga. Det är oftast bara glada skratt. Det är en lyx få förunnat att välja tystnad. Det är nästan helt omöjligt. Till och med i skogen hörs vägen. E18 låter över nejden. E4 hörs mil efter mil. Det är som det är. Men vi tänker på föroreningar som sopor, koldioxid och olja. Ljud kan också vara en förorening.
Jag sov över hos en vän i helgen. Vaknade och trodde det var krig. Det var i stan. Jag är tacksam för att jag bor som jag gör. Där är det nästan tyst på natten. Stilla och skönt. Stjärnklart och vackert är det på natten.
Susanns kåserier om livet 