Tillit kan läsas från två håll. Det behövs två för en tango. Båda parter behövs för att skapa tillit. Från var sitt håll behöver vi hjälpas åt. Det är inte du och jag som skapar tillit. Det är vi två tillsammans som vårdar mellanrummet mellan oss två, vårt oss!
Ingen kan känna tillit av sig själv. Samspelet mellan oss är det som bygger det vi behöver fortsätta att vårda. Om du litar på någon som säger något åt dig och den människan sen inte håller sitt ord så har din tillit skadats. Hur mycket tillit du än hade från början. Men om du inte ger någon en chans att få visa att den håller sitt ord så kan du inte heller bygga upp tillit. Om du inte visar att du är öppen för mellanrummet mellan oss två människor så kan ingen ge dig en känsla av tillit. I ett vakum går det inte att känna tillit. Men att lita på kanske inte behöver betyda att man måste hålla vad man lovat i alla lägen. Det kanske räcker med att intentionen är av rätt slag och att du gjort precis allt du kunnat för att skapa tillit.
Tillit kanske är färskvara. Tillit kanske är ett något som behöver vårdas, beskyddas och omhuldas. Kanske bär jag ett eget ansvar att lägga grunden för min egen tillit. Kanske bär jag ett ansvar att bjuda in och skapa ett mellanrum som kan bygga tillit. Som kan ge mig en känsla av tillit. Kanske behöver du kliva fram och beträda rummet för tillit. Kanske behöver du visa att du bryr dig om mellanrummet mellan oss.
Kanske växer jag som människa om jag ger dig en känsla av att jag känner tillit för oss.
—
Har just bidragit med en summa pengar till UNHCR. Jag har aldrig förut gett gåvor till sådana organisationer. Men nu kände jag att jag inte kan agera på något annat sätt. Jag måste känna tillit till att de gör vad de ska av våra pengar som vi skänker. Jag kan inte låta bli att göra något i brist på tillit. I brist på tillit till att mina små slantar administreras upp i stora hjälporganisationer.
Brist på tillit får inte bli en ursäkt för att inte agera, handla och göra något man vill.
Susanns kåserier om livet 