…att gå i pension. Sitta och studera pelargoner och må bra i solen.
När vi andra jobbar.
Du kommer att bli oerhört saknad. Vi har jobbat sida vid sida i flera år nu och ju längre tid som gått ju mer har jag kommit att uppskatta dig. Våra skratt, våra hemliga samtal, vår tystnad, all hjälp vi delat med varandra. Våra förtroliga tankar vi bytt. Alla reflektioner över var världen är på väg, alla nyheter vi debatterat. Våra filosofiska stunder där vi rört om i tankar om allt från döden till Trumps frammarsch.
Du har verkligen förgyllt mina dagar. Även om vi ska fortsätta gå på teater tillsammans så är det ju vardagen som gäller. Fest och teater är kul men det är när den vandrande vanliga dagen, som kommer och gå, som är det som är livet.
Alla dessa dagar,…. ja, jag vet att det är de som är livet. Och jag uppskattar dem så himla mycket. Det är lite som att kunna ta på sig mjukisbrallorna med lite noppor på, t-tröjan som tappat formen, raggsockorna med missfärgningar av alla plötsliga utfall i trädgården när man inte haft tid att byta till skor. Det är helt enkelt jag och hemma gillas jag för just den stollan jag är. Det är den vardagen som räknas. När feststrassen åkt av och jag går på toaletten som även Fantomen gör (gjorde?). Den vardagen där man är accepterad och omtyckt för den man är. Även när åldern pockar på och den gamla människans sårbarheter växer fram. Där man trots att man är pensionär sedan länge och fått skrynklingar överallt känner att man är ombrydd ändå. Att gå i pension är en mängd ledig tid men också en epok där mycket tagit slut. Kanske ett helt arbetsliv försvinner. Livet är inte längre självklart uppåtgående.
Du har någon gång haft en tår i ögat när vi pratat om din pension. Det är så digitalt stora förändringar i livet det där med pension… Jag förstår att det välver om i känslolivet.
Kanske är detta vi skapat i samhället inte så lyckat. Dessa kantiga och raka indelningar i livscykeln… Barn – tonåring – eftertraktad i arbetslivet – 55-65 och något man inte vill ha i arbetslivet men som man inte blir av med – pensionär och icke behövd…. Vilka klassificeringar! Grymt.
Min vän, jag kommer att sakna dig – väldigt mycket – i min vardag…
Susanns kåserier om livet 