Tack Saeideh!
En islandshäst, en bit isländsk choklad och …….. en lavasten. Det fick jag. För att jag delar med mig av bland det vackraste jag vet. Ett verktyg för att kunna se vad som händer i ett annorlunda ljus.
Inte i dimma och solförmörkelse. Läs, allt vi bedövar oss med för att vi inte orkar med oss själva, verkligheten eller andra människor. Phu, så mycket det finns att ta till för att döva vår smärta inuti. Vi talade om hämnd nyss. Du och jag. Också ett väldigt trubbigt verktyg för att komma undan smärta. Om jag tillfogar dig samma, eller mer, smärta än du tillfogat mig så kommer min smärta att försvinna eller åtminstone bli lite mildare. Tror du verkligen på det själv….
Vi är många som tycker att det är piffigt att vara empatisk. EQ kallas det.
Det finns ett vackert sätt att beskriva det där med olika känslor i våra kroppar. Det går att se en känsla, vilken som, som ett frö i en jordlåda fylld av härlig välluktande mull. Kanske kan man tänka sig att ett frö ligger i jorden och representerar en känsla. Då kan vi se att det finns många frön i lådan. Typ kanske alla känslofrön vi har i kroppen. Ett frö för varje känsla helt enkelt. Och då kommer nästa tanke. Frön behöver näring och vatten för att växa och bli stooora. Om vi vattnar känslor som glädje, frid, samhörighet och lycka, så blir vi glada och mår bra. Det är bra, det tycker vi ju. Vi kan göra sådana saker som får frön av glädje att växa och blomma. Typ vara snälla så ofta vi kan. Vi kan vattna våra frön som innehåller känslan för empati. Vi tror, många av oss, att vår förmåga att vara empatiska bygger på att vi kan vara det mot oss själva. Det sägs ofta idag att vi ska älska oss själva. En floskel tycker många. Men kanske kan det vara riktigt ändå. Vår förmåga att till exempel vara empatiska gror först i vår förmåga att förstå på djupet. Vi kan inte piska oss själva och tro att vi kan utveckla vår empatiska förmåga för andra. Därför kanske det är bra att träna på att inte dömma sig själv för hårt, vara snäll mot sig själv och inte göra saker som skadar en själv. Vi är många som mår bra av att vara empatiska mot oss själva. Det skapar en känlsa av stort välmående. Klappa sig på huvudet och vara lite gullig mot den kropp och knopp man har. Om jag föder min empatiska förmåga mot mig själv finner jag att om jag är snäll mot andra mår jag också bra. Det är empatiskt mot både mig själv och mot andra … Bra va! Nu börjar det hända saker om man ser lite djupare. Om jag vattnar mitt hämndfrö börjar jag planera för att skada någon annan. Jag vattnar fel frö så att säga. Vet du någon som blivit på djupet lycklig av att skada någon annan? Du kanske i stället vattnar fröet för makt. En känsla det med men blir du lycklig av den?
Kanske är det så att om du planerar och utför en hämndaktion bäddar du för egen oförmåga att känna empati och därmed vara lycklig? Kanske går det helt enkelt inte att utveckla empati, känslan av djup lycka, samtidigt som du planerar att skada? Kanske är vägen till lycka att vattna på rätt ställe om man nu ska vattna. Välja frön som bevisligen ger det man mår bra av…
Vi vill gärna umgås med de människor som kan vattna sina och andras lyckofrön. Vi drar oss undan människor som vattnar hämndens frö. För känslan i munnen när hämnden växer ur jorden skapar rädsla. Om du vattnar hämndens frö kommer även elakhetens, hatets och missunsamhetens frö att växa. Om vi är nära dem som vattnar hämdgirighetens frö ser vi fröet växa och bli stora tistlar. Vi vill inte vara i en tistels närhet. Så blir du som vattnar dina hämndens frön ensam och säkerligen inte så lycklig som du tänkt att du skulle bli.
Kanske är det bättre att vattna frön som garanterat ger lycka än att slösa vatten och näring på frön som när de gror och växer sig jättestora bara ger mer och mer hämndbehov? Fler och större tistlar… För att inte tala om hur vårt samlade förstånd dimmas ner från krispig klarhet till solkig svårtänkthet. Att ha fokus och vara målmedveten och vid sina sinnes fulla bruk – att ta bra och hållbara beslut – kräver sin ”man”. Inte någon som av hämnlystnad planerar sitt liv och därmed inte kan se horisonten..
För du vill väl vara lycklig? Eller….
Jag bestämde mig för ett antal år sedan att sträva efter att vattna de frön som ger mig lycko- och glädjekänslor. Jag spiller fel ibland men jag tränar mycket. Jag investerar i fin och näringsrik jord, jag köper ekologisk blomnäring och jag vattnar varje dag i mina lådor för vackra frön. De andra fröna ligger i min varma fina jord och sover så sött så länge jag inte spiller och häller fel…
Mina elever, Tack Saeideh!, hjälper mig att fortsätta vattna mina pelargonfrön. Du får mig att inte glömma hur man gör. Tack Saeideh, du hjälper mig att få en blommande rabatt i mitt sinne.
Så vattnas de goda fröernas positiva spiral. Vi hjälper varandra att minnas hur tokigt det blir när man spiller på fel ställen…….
Susanns kåserier om livet 
Tack Susann!
Vi är inte så starka ensamma… Vi hjälps åt, hejt enkelt.