Intelligens är … svårt

image

Kisse är intelligentare än vår lilla kaxiga yorkshire Lucky. Flerfaldigt. Jag vet inte hur lång tid det tog för Lille Lucky att lära sig att gå ut genom kattluckan. Han hade inte så stor hjärna. Det har man inte om man är väldigt liten. Ingen av våra katter har vägt så mycket mindre än hundra kilo. Lille Lucky vägde 1.5 kilo. Men det var ingen som hade tid att upplysa honom om det. Så när Schäfern Dix inte gjorde som han skulle, i Lille Luckys värld, så angrep Lille Lucky helt frankt Schäfern Dix och detta på ett högst raffinerat sätt. Han hoppade helt enkelt upp och bet Schäfern Dix i strupen. Tyvärr var det ingen som meddelat Schäfern Dix att denna form av bestraffning skulle rendera i något som helst obehag så av Lille Lucky önskad följdverkan uteblev oftast. Det var mycket vi i Lille Luckys omgivning inte talade om för Lille Lucky. Till exempel att 1.5 kilo stora yorkshires inte skulle gå i närkamp med en flock stora grävlingar. Men Lille Lucky hade alltid en plan B. Det fanns alltid någon som kunde komma till undsättning. I detta fall var det den stora Labben Beau. Tillsammans gjorde de historien om flocken grävlingar kort… nu var det kanske inte en hel flock, men det var kanske början på en…i alla fall..

Hur som helst så försökte vi innevånare på Furuvägen att lära Lille Lucky att först gå ut genom kattluckan. När det sent om sider fungerade kom nästa utmaning. Att få Lille Lucky att fatta att det gick att gå in samma väg, också. Att det inte hjälpte att stå utanför och skälla för att man inte fattade hur det hela fungerade från andra hållet. Det tog sin lilla tid. Men det gick efter många långa övertalningsförsök.

Det är därför Kisse nu kvalar in under förmånsgruppen ”vi som klarar på första gången”… Ty när jag lämnade huset i går morse för att gå till jobbet så visste jag att Kisse kunde gå ut från huset via just kattluckan. Det var konstaterat och klart. Men i min, förövrigt lilla värld, så kvarstod jobbet att lära Kisse samma sak som vi lärde Lille Lucky. Dvs att det gick att gå in också.  Men så fort jag klev in genom trädgårdsgrinden (låter det inte himla pittoreskt.. ”trädgårdsgrind”…) så möttes jag av Kisse som med skräck i ögonen såg mig göra entré. Den lilla Kisse som annars är så försiktig fick plötsligt rekordfart. Genom ( det tämligen oklippta) gräset, över verandan och rakt in igenom kattluckan in i huset…. Smäll, sade det när luckan flög upp och slog tillbaka bakom Kisses snabbt indragna svans.

Oj, var min första, hyfsat begåvade, tanke… Och jag konstaterade att Kisse då var himla mycket mer begåvad än Lille Lucky som förövrigt numer bor i kattgraven som Kisse just passerat i sin flykt mot kattluckan.

Och nästa tanke var att ett antal pedagogiska timmar i skolbänken med Kisse just försvunnit. Kisse kan numera både gå ut och in i huset, och det helt utan mitt  bidrag!

Och inte nog med det… när jag väl kommit in i huset kunde jag även konstatera att Kisse lärt sig att bajsa i kattlådan. Det var skönt. Det kunde ju ha varit annorlunda, tänker jag….

Och undrar om det går att lära Kisse det även Lilla Lucky kunde

….. bajsa utomhus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.