Så galet komplicerat. Kvinnogöra som troligtvis härsammar från tidigt 1500-tal. Du behöver vara hyfsat begåvad inuti ditt huvud. Du behöver kunna koncentrera dig. Du behöver framför allt inte ha bråttom och ont om tid. Då blir du tokig. Troligtvis behöver du vara pensionär också. Utan andra fritidssysselsättningar. Detta är inte ett nutidsämne. Men det kanske skulle kunna fungera som terapi och dessutom vara rätt billigt i förhållande till terapeutpriserna på stan. Kanske behövdes det inte så många terapeuter förr. Kanske är detta just precis vad en bråttommänniska skulle behöva. Knyppla spetsar att sätta på dukar. Som också var handvävda då förstås.
Jag vet verkligen inte varför vi talar så mycket om psykisk ohälsa idag. Eller rättare sagt, varför vi tror vi har den. Skulle kunna tro att vi alltid haft den. Men vi visste inte vad det hette förr. Men det kanske kan vara så att knyppling dämpade en del ångest i alla fall. Eller så blev man helt enkelt tokig av att knyppla.
Personligen är jag djupt imponerad över de som bemästrar konstverket. Min kamrat, på bilden, kan det här. Men hon är mycket mer begåvad än jag.
Ibland funderar jag över var mänskligheten är på väg. Vad är vi som art om några år. Vad gör vi och hur ser vi ut. I går i vetenskapsprogrammet på TV målades det upp en bild av hur vi själva i framtiden skulle kunna flytta vårt eget medvetande mellan vår kropp, en maskin och en dator. Bo var vi ville så att säga. Om vi förutsätter att just ”vi” är vårt medvetande allena.
Undrar om medvetande knypplar…
Om jag inte var tokig innan skulle jag bli det av just knyppling. Men då skulle det vara lätt att bota. Bara att sluta, helt enkelt!
Susanns kåserier om livet 