Fåglar sjunger och isen spricker. Det krackar och väser om man lägger örat mot stranden. Vantarna åker av och fingrarna, stela efter vintern, mjuknar och sträcks efter solens värmande strålar. Milda, vackra tankar om nya, ljusa timmar väcks. Kylan slias bort och hopp om återväxt och grönska smyger fram. Stunderna blir längre och längre i glittrande len utomhusluft. Leende människor möter på vägen. Pirrande hopp spirar inuti. Mörkrets vemod smyger iväg och porlande skratt hörs bland fåglars kvitter. Vänligt mjukt omfamnar tiden och våren skrattar och sjunger.
Kom med mig och njut av det som är. Ta min hand och gå med mig längst vägen… ännu en vår att glädjas åt. Vem vet hur många det blir….
(Ja, ja, jag vet att det bara är februari. Men solen värmde så skönt i dag och jag är glad)
Susanns kåserier om livet 