Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about..
Be kind…. ALWAYS
Tror att det finns en mening i att alltid försöka få den människan du har framför dig att känna sig välkommen, omtyckt och ge bort ett vänligt omfamnande. Även när du är tvungen att avvisa känslor som du inte delar. Men det är svårt. Jag försöker så gott jag kan att alltid vara så snäll jag någonsin kan. Ibland misslyckas jag men viljan att vara vänlig och snäll finns. Ibland kan tydlighet och rakhet vara det snällaste. Ibland kan avhållsamhet vara det snällaste. Att ge med ena handen och ta med andra är troligtvis det värsta du kan göra med någon.
Ingen vet vad som händer inuti någon annan. Läste en inlaga på FB idag om människor som periodvis är i riktigt mörker. Någon hade begått självmord. Bara begreppet är lustigt och bisarrt. Mord…? Jag är av den uppfattningen att abort ska vara tillåtet. Tycker även att preventivmedel ska vara tillåtet. I konsekvens av det tycker jag även att hjälp till självdöd ska vara tillåtet. Allt givetvis under förhållanden som är bästa möjliga. Alla människor ska ha rätt att ta sitt liv. Ja, en tragedi, visst. Men vem är jag att bestämma över ditt liv. Och då kanske det är bättre att kunna få hjälp att avsluta sitt liv utan smärta och elände och ensamhet.. Bättre än att som anhörig behöva vara rädd för att gå hem varje dag i ängslan över att hitta en hängd eller skjuten kropp i vardagsrummet. Eller rädsla över att barnen ska hinna hem först… Den rädslan är tung. Den som söker sin egen död kanske ser den som den enda värdiga vägen ut ur ett lidande som inte är uthärdligt längre. Ska det inte vara dennes beslut då? Sen kanske vi kan ha ett ödmjukare sätt att se på människans inre strider. Och kanske bli bättre på att våga tala om det mörka som finns inom oss alla tid till annan. Livets alla ingredienser, ålderdomen, mental sjukdom, fysisk sjukdom… så mycket som färgar vårt inre i mörka nyanser. Men nästan alltid, nästan alltid, så glider även de dystraste och eländigaste tillstånden bort. Även vid mötet av död och svår fysisk eller mental sjukdom så glimmar ljuset fram ibland. Döden kanske som en befrielse, svårigheterna som en möjlighet till omvärdering av livet. Det finns i våra grannländer, mycket större möjlighet till själavård. Det kanske skulle vara billigare och bättre för alla parter om själavård vore lika allmänt vedertaget som Friskis & Svettis och gym. Varför är till exempel inte själavård tillgängligt som friskvård på jobbet? Golf är ok, gym och simning och massage. Men inget om vårt inre. Och då finns det väl ingen som inte håller med om att det inre börjar inne och går utåt…
Hur som helst. Om ingen annan utväg finns så….. Eller om livet går mot sitt slut ändå och åren har tagit ut sin rätt.
Men i stort sett finns det det alltid en sida bortom mörkret som är ljusare. Min vän, Härda ut och ha inte bråttom! Det kommer att bli bra igen…
Susanns kåserier om livet 