Det finns något djupt existentiellt tacksamt i att känna att det finns ett skyddsnät runtomkring en som människa. Och då menar jag inte socialförsäkringssystemet, förstås! Att känna den oerhörda lyckan som ger sig till känna när man landar i knät på en nära, kär och riktigt gammal vän, det är stort! Tacksamheten över att man har en familj som är genuint närvarande och evigt stöttande och trogen. Glädjen och lugnet vid insikten av att jag alltid har ett stöd i de som helhjärtat visar sin närhet och sin kärlek. De människor som vid ens sida tillsammans har många, långa flygtimmar. År och åter år. Oj, så mycket hjärtat växer i sammanhang där känslan av att älskas för den man är finns. Hur tokigt man än sagt, gjort eller inte sagt eller inte gjort. Oj, så mycket hjärtat växer när famnar tar emot en när man ramlar. Den största av alla gåvor i universum. Vad ska man med grejjer till… Visst är de bra att ha. Inga problem. Men de är inte de som färgar mitt hjärta rött…..