För några korta år sen, började jag spela gitarr och sjunga. Eller rättare sagt, jag höll i en gitarr för första gången och jag hade aldrig förut egentligen öppnat munnen för annat än vanlig trist svada…(Ja, det är jag ju då rätt duktig på. Svada alltså). Nu har jag övat och övat och haft sådan enorm glädje inom mig att jag ibland velat spricka i sömmarna. Det har tränats skalor, teori, takter, tecken och gud vet vad. Jag har sjungit i bilen till och från jobbet varje dag. Vi pratar två timmar om dagen. Dessa oändliga köer har varit totala oaser i tillvaron. Jag har tacksamt tagit emot varenda stillastående stund på E18. (Tack SL och deras ständigt i vägen stående bussar)… Texter har tränats för full hals. Jag har sjungit Aaaaa, Ooooo, och Mmmmm… Så mycket glädje i kroppen, har jag känt. Började min lilla rara karriär med att gå till en sång- och musikpedagog/lärare, och nej… hon är inte billig men vad ska man annars lägga pengarna på? Smink? Har slutat färga håret och låtit silvret komma fram i dagen och det spar huuur mycket pengar som helst😎. Hon har hållit mig i handen, tröstat och stöttat, en gång i veckan månad efter månad.
Nu, några korta år senare, har jag FÅTT TVÅ gitarrer, och jag har FÅTT en sång- och musikkompis. Vi ska erövra världen tillsammans! Nä, jag bara skojar. Vi ska erövra i den lite mindre skalan (hehe). Det är så frigörande, spännande och såååå roligt. På fredag ska vi, för första gången, klara våra strupar tillsammans.
Jag längtar!
Och du, det finns ingen som helst orsak till att inte våga leva det här livet, fullt ut! Man behöver inte vinna Idol för att leva i glädje. Det kanske är tvärt om…..
Tacksam…..
Susanns kåserier om livet 
Kul att du börjat blogga igen!
Du bidrog🤗❤️💃😎🙏
Kram till dig, så härligt och läsa din blogg
Men åhhh, tack Nina! Vad underbart att du läser. Det blir jag himla glad för😘😍❤️
Rolig blogg i dag🤗