Är jag en romantisk fjolla, kanske? Ja, det är jag nog. Därav min under hela mitt liv, långa önskan att ha vildvin och kaprifol i min trädgård. Lyssna på namnen, lägg dem på tungan och smaka på dem, ”vildvin och kaprifol”. Som den där Monet-tavlan jag talat om förut. Silkeslent och skirt. Som glass (numera uteslutande Hägendaz) för min fantasi. Tänk att få sitta och känna doften av kaprifolens blommor på våren och se vildvinets blad slingra sig i kringlor längst spaljén vid terrassen. Låter det inte underbart så säg. Kanske verkligheten ser annorlunda ut, vad vet jag. Vinet växer inte i rabatten, kaprifolen tar sig inte i jorden. Ogräset sprider sig och allt blir fel. Men jag tillåter mig att njuta av stundens vackra fantasier om hur livet kan vara och bli. Dricker te, vid det lilla lilla bordet på den lilla lilla stolen, som serverats i blommiga koppar och planerar hur jorden i rabatten ska fyllas och blandas med näringsrik mull för att kunna välkomna de nya bosättarna. Inte bara vildvin och kaprifol utan fler fina sorter ska sätta bo på Resarö. Vilka är inte bestämda ännu men under lupp och fundering. Det ska byggas en spaljé också och finurliga funderingar leker tafatt i hjärnor för att hitta fina former för detta..
Under tiden sitter frun i huset, jag då, med sitt gröna te (ibland kaffe också eller istället..), i tunna små bedårande gammaldags koppar med öron som man inte får in fingrarna i och med blommor på och dricker på fat…. och äter syltkakor som mormor ”borde ha gjort” (hint till mamma/mormor om beställning av sötsaker…)
Välkommen att kontakta mig:
Susanns kåserier om livet 