Himlen är oskyldigt blååååå … och vi är på Åkersberga trädgård och pratar med mannen som jobbat på Skansens trädgårdar, som numera är pensionerad, och planerar plantering. Det är barnsligt roligt och solen strålar och det är första dagen i sommarvärme. Det finns buskar, träd och blommor i all oändlighet och vi njuter och handlar. Sällskapet köper vinbärsbuskar och kryddväxter och blandat och gott. Lavendel och kryddor åker också med i korgen. Vi känner oss som väldigt lyckligt lottade varelser bland krukor och grönt. En och annan Buddha står bland växtligheterna och oftast den skrattande sorten. Personalen, Micke, är himla duktig och tillmötesgående. Han tar vår skiss som underlag och vill grunna och tänka på lämpliga sorter, former och färger. Denna lilla skiss som är alldeles utmärkt faktiskt. Mätt av en ingenjör med ett aldrig svikande sinne för just sådant som ritningar. Som stod bredvid mig i rabatten när jag skulle mäta och som hade ritblocket i högsta hugg. Som räddade en skitdum liten Susann som inte tänker med huvudet. Hade jag fått mätt hela min rabatt med mur och sidor och höjder så hade det blivit i tum. Kan man begripa varför man inte kan göra användarvänliga tumstockar…. vad är det för fel på centimeter? Måste man vara ingenjör för att klara detta uppdrag??? Tumskalan är ju större och det första man ser när synen sviktar. Så när ingenjören sade 175 sade jag något annat och tyckte att ingenjören minsann hade feeeel. Ingenjören log kärleksfullt och skrattade sött med huvudet på sne. Åt mig! Först fattade jag inte varför och tänkte att ingenjören inte kunde läsa en tumstock, sen fattande jag…. Och så skrattade vi tillsammans. Jag åt mig själv och ingenjören åt mig. Och så mindes jag och berättade för ingenjören att man skrattat åt mig när jag och Den Vackra Vita hoppade hinderbanan åt fel håll, för att jag inte läst banskissen och för att Den Vackra Vita kunde, helt enkelt.. För honom var hoppbanor lika enkla från vilket håll man än såg dem, bakifrån eller framifrån, vad gjorde det för skillnad!… Och för min ingenjör var det inget som helst problem att ta över både skissandet, mätandet och tänkandet. Det skulle inte ha varit några problem vare sig det varit tum eller centimeter eller något annat obskyrt mätesätt. Själv insåg jag, tydligt och klart, att jag fattade varför det hette tumstock. Ställde mig lite vid sidan och log lätt korkat…… Med huvudet sött på sne!
Susanns kåserier om livet 