En glad själ och en ond kropp

9ED11ED7-6C53-4BAD-9D76-6244B2B9B0F6

 

Det går ingen nöd på mitt inre jag.

En gång i tiden hade jag en jättebesvärlig musarm. I höger sida. Då lärde jag mig att använda vänster hand. Det glädjer mig ofta som till exempel nu.

Det började i mitten av semestern med att jag stod och målade brädor för glatta livet i trä-träskor under tidspress för att snickaren skulle komma och bygga färdigt med brädorna jag målat. Ongoingstory. Då sade min vänstra häl upp sig. Jag kände smärtan i farans riktning men skulle bli färdig så jag gav helt enkelt sjutton i att det gjorde ont. Blev Hälsporre som fortfarande påminner mig om mitt intellektuella tillkortakommande🤬…

Nästa tillkortakommande sker efter det att jag plockade bort en fästing ur höger örsnibb. Jag glömmer helt enkelt bort händelsen. Ja, en duktig psykolog skulle nog referera till bortträngningsmekanismerna. Jag har alltid närt en veritabel skräck för dessa smådjur. Så jag fattar inte faran med att några dagar senare få huvudvärk, illamående, yrsel, feber och ont i halsen. Det är inte förrän själva örsnibben är tomatröd och stor och svullen och en vän till mig skickar mig till akuten som konstaterar en jättesäker Borelia som jag återigen inser mitt intellektuella tillkortakommande. Det blir två antibiotikakurer och den andra med en dos som vida överskrider rekommenderad dos. Suck… i trettio dagar åt jag.

Sen går det en vecka. Sen kommer nästa tillkortakommande. Jag ska hjälpa Kisse att ta bort tovor ur hans lååånga vackra svarta hårman. Han känner sig inte riktigt tillfrågad och när borsten fastnar i pälsen känner han sig kränkt och attackerar det onda. Inte jag då, som han ju älskar och vördar, utan min lilla hand. Huggtänder borrar sig djupt ner i höger hand. Blodvite uppstår. Några timmar går. Sen är cirkusen igång igen. Blir rekommenderad att uppsöka akuten. Bara det en egen historia. Jag har bett Bosse att bygga fortare för man hittar ju inte längre. Det är han som bestämmer över bygget där….. Stelkrampsspruta och en ny kur antibiotika, den tredje sen mitten av semestern som förövrigt var sen i år. Med tillhörande stor och röd och värkande hand. Det är helt otroligt hur ett kattbett i handen kan ställa till det. Justnuläget är två besök dagligen på vårdcentralen med spritomslag och hot om inläggning för uppskärning och intravenös antibiotika. Om det inte vänder…

Jag spelade grymt mycket gitarr med hälsporre och Borelia. Nu får jag bara hålla i den och spela på låtsas. Men jag sjunger som en gud istället. Och konstaterar att jag än en gång kommit till korta. Nästa gång jag ska borsta Kisse blir det med handskar.

Men blogga kan jag, för jag lärde mig att använda vänster hand när jag hade musarm en gång i tiden. Frågan är vad jag lärt mig av den här sommaren….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: