Tänkte att det får bli en nystart nu. Eller en omstart, kanske man ska säga. Det kom sig av att min väldigt gode vän, Bosse, bestämde sig för att muntra upp undertecknad lite. Ty det var lite grått i ansiktet på henne. Detta bland annat på grund av Kattbett och Borrelia med tillhörande tonvis av antibiotika och långvarigt elände därtillhörande. Detta ömt beskrivet i tidigare inlägg. Bosse vet vad en kvinna önskar sig. Ja, vanliga kvinnor då. För jag håller ju inte på med konstgjorda saker. Trodde jag alldeles innan förra fredagen. Då tog nämligen min väldigt gode vän Bosse mig i handen och åkte till Vasagatan i Stockholm. Jag skulle stylas, sminkas och fotas av proffsfotograf. I fyra timmar. Jissus, säger jag. Det var bland det roligaste jag gjort. (Något utvattnat uttryck säger mina nära och kära för de menar att jag säger så alldeles för ofta och om alldeles för många saker… Själv hävdar jag att det är bättre än alternativet – negativt surkärreutlåtande! Jag gillar ju inte själv bokstavstroende surkart). Bosse och jag fotades var för sig och tillsammans. Det blev hundratals bilder. Och till och med jag är tvungen att erkänna att jag tycker det blev lysande resultat.

Därför byter jag nu ut min repertoar mot proffsfoton. Ja, jag är vackrare på dem än i verkligheten och det är konstgjort med massa smink. Men det är kul ändå, att vara vacker på bild ibland…