Var och lyssnade på en konsert igår med min vän. Det är inte varje dag man berörs till tårar men så var det igår. I Danderyds kyrka konsertade sopranen Hillevi Martinpelto, Jan Bengtsson och Anders Ölund. En sopran, en tvärflöjtist och en orgel. Det var bland det vackraste och mest storslagna jag hört på väldigt, väldigt länge. Jag satt där på andra bänk med min vän och vi fick nästan andäktigt nypa varandra i ren utloppslust. Flöjten och rösten bar hela vägen in i hjärtat och tiden stod totalt stilla. Det finns lägen då man liksom känner sig som ett med allt. Det var en sån stund. Min vän har länge haft tvärflöjten som favoritinstrument och när vi satt i bilen på väg hem kom mobiltelefonen fram och så söktes det på webben medans jag körde. Själv har jag många, många gånger ångrat att jag sålt min som jag fick i 30-årspresent. Men den gången hade nöden ingen lag.
På natten drömde jag så vackert, så vackert och stämningen fanns kvar i kroppen på morgonen när jag vaknade. En tidig lycklig stund med Paddan, bloggen, gitarren och te och macka…. Tidigt, tidigt!
Tack!
Susanns kåserier om livet 