Så arg på mig själv. Ibland är jag mer klumpig är nödvändigt. I söndags skulle jag lägga in ved i brasan. Elden var så fin och varm och det var så skönt. Är det då begåvat att lägga in hela klampen och sen stänga luckan, innan man tar ut armen…. Brännskadad! Och jag är rätt smärtkänslig så jag såg ingen anledning att göra någon stor sak av det hela. Lite mormorssalva sen skulle det hela vara löst. Om du undrar så heter salvan Inotyol, och den har funnits sedan mormor var liten. Och då menar jag länge…

Men se den här gången hjälpte inte ens detta vidunder till salva. Brännskadan bredde ut sig på armen och är av den sorten att den inte ens vill figurera på bild. Som tur är har jag sjukvårdspersonal på jobbet och de har säkerställt att jag inte kommer att dööööö. Smärtkänslig eller inte. Det gör ont. Jag kommer aldrig mer att stänga någon lucka innan jag tagit ut alla kroppsdelar från det jag ska stänga. Minns förra gången. Då jag stoppade in huvudet i bagageluckan, tog tag i bagageluckedörren och slog igen med all kraft, ty undertecknad frös och hade bråttom den gången. Men huvudet var kvar inne i bilen. Den gången blev det hjärnskakning. Och under pågående elände fick jag även vinterkräksjukan. Vet du hur kul det är att spy med hjärnskakning…..

Det kommer aldrig mer att hända. Från och med nu kommer jag att vara en sansad person som aldrig gör fel, aldrig gör för fort eller dumt. För jag har lärt mig tålamod. En storslagen dygd. Och just nu har jag oerhörd nytta av just den egenskapen. Fast klart att jag inte är fullärd, ännu. Även solen har ju som bekant sina fläckar.

Säger just nu ofta till mig själv,

-”Söta rara”,  inte glömma att tålamod är en storslagen egenskap som det går att utveckla och träna på ……. Varje dag!