Jag har kysst en stingrocka på munnen. I verkligheten alltså. Men det kom inte med på bilden. Det som kom med på bilden var bara när jag kysste Kaptenen på huvudet. Och det passar ju sig inte att lägga upp på bild här…. Det innebär sju års lycka, menade den fina Kaptenen och flinade. Att kyssa en stingråtta alltså, inte Kaptenen på huvudet… Så nu är jag hemma från stingrockekyssresan och inser att lyckan ringer på dörren. Den kommer och hälsar på helt enkelt. Troligtvis flyttar den in, faktiskt. Satt här i mitt kök och bara fanns, gjorde den.

Visst kan du känna känslan, du vet, när tillvaron bjuder på ljus, glädje och värme och man bara hänger med i svängarna. Det ramlar saker i knät på en när man bara sitter där och väntar, liksom. När man som minst anar det. Och absolut inte förväntar sig det. Just det där att man inte förväntar sig det. Inte har en tanke på att det kan trilla ner lycka här och där. Det uppstår bara förvåning och tacksamhet över hur tillvaron kan te sig. Allt jag behöver göra är att säga ja tack!

Vad gör lite hosta då…..