Får en kund på tråden. En kund som ringer mig internt. Som hörs dåligt i telefon och som är hjälpsam och vill förtydliga sitt namn genom att bokstavera. Som säger att hon heter:
– ” T som i Therese, S som i Sune och T som i Strand….”
Jag älskar mina kunder.
Kan både det svenska och det engelska bokstaveringsalfabetet hyfsat bra och hittar ingen av dessa namn i något av de två alfabetena. Visst är det fint att vi vågar vara kreativa, påhittiga och lösningsorienterade i dagens samhälle. Det behövs för att vi ska kunna lösa jordens problem. Jag hör ju till den sortens människor som är helt övertygade om att allt går att lösa bara man vill och det gäller även klimatkriser. Så jag är alltså positivt inställd till att vara kreativ i sitt sätt att lösa problem. Kan man inte bokstaveringsalfabetet, vare sig på svenska eller på koncernspråket engelska, så fixar man saken ändå med lite fantasi. Det är gulligt!
Kommunikation är ju det absolut svåraste som finns och troligtvis det som gjort oss människor till ”framgångsfaktorer”… Vi behöver bara träna lite till.
Men i vissa lägen kan det kanske vara av nöden tvunget att vara konkret, tydlig och klar i sitt uttryck. Så visst är det bra att kunna sitt alfabet. Det är ju det som gör att jag kan skriva det här till exempel. Det är det som gör att jag kan be om förlåt när jag varit dum, säga snälla saker till frukost och tacka tandläkaren när han trycker in mig i ett redan knökfullt schema för att en lagning lossnat i min mun.
T som i Tand som i mun…..
Sen har vi det underbara språket utan ord. Utan bokstäver. Utan större mening än bara för att förmedla vackerhet.
Tack!
Susanns kåserier om livet 