Ibland nyper jag mig i armen för att säkerställa att jag inte drömmer. Jag älskar detta vatten, denna skärgård och dessa båtar. Inser med all önskvärd tydlighet att jag är oerhört lyckligt lottad som kan bo och leva i en sån här miljö. Stora delar av världen har inte ens mat för dagen och här är jag, mätt, glad och lycklig. Går från båten till matkällaren och hämtar lite rosé och sätter mig i trädgården och pillar mig i naveln och väntar på familjemedlemmar. Har skuggplats och solplats och färskt vatten och god mögelost och FinnCrisp till bordet. Och en magisk rabatt med magiska växter och en bit av trädgården som växer vilt för alla insekters skull. Jag är medlem i en båtklubb, en vägförening och kan beställa mitt älsklingste från en bekant som har en tewebbutik. Jag har ett stort mått av fritid och ett kul jobb. Jag har en fantastisk familj och härliga vänner. Jag går till min lokala ICA-affär på tre minuter och träffar alla på ön boendes människor i kassakön. Jag kan gå en väg som sköts om och underhålls och som inte består av sörjig lera på vintern. Jag kan åka buss till jobbet och sitta och blogga i min padda för att förgylla min resa. Jag har förmågan att kunna se allt detta fantastiska i mitt liv och glädjas åt det varje dag.
Vad mer kan man begära.
Susanns kåserier om livet 