Tankar över lunchen…

Ska man följa med nyheternas ständiga uppdateringar så får man hålla i hatten. Det är inte speciellt svårt att bli oerhört orolig och inte kunna sova på natten och det gör ju ingen lycklig och definitivt inte friskare eller mindre mottaglig för smitta. Så jag läser nyheterna, för jag kan inte låta bli, men så djupandas jag också. Det gör mig lugn. Det går ju inte att tro att världen ska gå under. För det kommer den inte att göra. Och det går inte heller att tro att alla ens nära och kära kommer att dö. I och för sig kommer vi väl alla att göra det, dö alltså, vid tillfälle, men kanske är det långsökt att tro att just Corona kommer att vara den största boven.

Rädslan är kanske den mest immunförsvagande prylen vi besitter. Den försätter oss i beredskapsläge för kamp och flykt och då gör kroppen sig beredd på detta istället för att ta upp näringen i maten vi äter och på så sätt stärka vår kraft att motstå attacker från fienden som inte har vapen och knivar. Det vill säga vårt imunförsvar behöver inte adrenalinpåslag, det behöver ”lugn och ro-påslagshormoner” för att fungera.

Jag försöker vara klok och använda mitt sunda förnuft, det jag nu eventuellt besitter, och meditera en stund när jag känner att det behövs. Det gör gott för mitt inre tillstånd. Och samtidigt sprider jag ju inte några eventuella bakterier eller virusar omkring mig när jag sitter stilla och andas lugnt…

Kanske, kanske, kan kriser väcka upp något annat, slumrande, i oss alla. En i tiden prövad fråga är klimatet, kanske kan det bli ett helomtag i vad vi känner är viktigt på riktigt här i världen? Sortera och städa i hur vi levt vårt liv hitintills….

Om fler och fler läggs in på sjukhus för att de har Coronavirus och på allvar behöver hjälp, kommer sjukvården att behöva börja prioritera. Då blir dödstalet ett tal omhöljt av mörker. För vems är felet om du dör av att inte ha fått din operation för att sjukhuset inte haft läkare att tillgå?

Coronas?