Semestern slutar nu. I början av sommaren frågade människorna i min omgivning vad jag skulle göra i sommar. Och jag svarade som jag svarat den senaste mängden av år. (du som gick i skolan tillsammans med mig och inte fick lära dig matematik utan mängdlära, förstår vad jag menar …). Jag svarade ”ingenting”. Och menade då att jag inte planerat ett jota. Hela semestern utan något ”att göra”. Sedan den dagen jag bestämde mig för att ha det så har mina somrar aldrig varit bättre. Det kanske kan vara så att jag i framtiden kommer att planera mera, men det behöver ”inte tas ställning till nu”.

Jag har inte hunnit läsa ut min bok som jag köpt och lagt på sommarbordet. Du vet, när inget finns att göra och utesängen (Ja, jag har en sådan. Det borde alla människor ha!) hägrar med ”ingen nytta alls”-bok. Men vad gör det. Nu kan jag njuta av Toke och Orm lite längre än jag tänkt. Förövrigt är det en bok som alla skulle läsa. För min del är det andra vändan och jag njuter fortfarande.

Sommaren har varit ovanligt händelserik. Covid till trots. Och eftersom jag inte planerat något så har jag inte haft några förväntningar och så blev allt ju så himla bra. Även små saker som att måla stenar har blivit väldigt roliga. Jag har haft ”huset fullt av folk” och trädgården använd överallt. Människor i mitt liv har förgyllt min sommar mer än de nu någonsin kommer att förstå. Min gitarr och jag har förkovrat oss tillsammans och jag har överskridit mina komfortgränser med all råge i världen. Jag har tagit stora steg i min lilla värld av blommor och känner mig vidare än på länge. Och då menar jag inte (bara) i kroppsligt omfång.

Jag och mina kära, nära, människor är friska. Känner mig oerhört tacksam för det. En vän har legat i respirator i 16 dygn. Men är på väg tillbaka nu, tack och lov. Corona har förändrat livet och sommaren för världen och för mig. För alltid. Stora händelser har blivit tvungna att bli små för en del men kanske närmare och varmare… Omvärlden och livet omvärderas. Helt plötsligt känner jag, och säkert många fler, en större säkerhet och trygghet i de val man, läs jag, gör i livet.

Vad var det som var viktigt, på riktigt, blir än klarare!

Åtminstone har jag, och säkert du också, tänkt om i flera ändar. Så jag får passa på, nu när jag ändå skriver, att tacka för det goda och vackra mottagandet jag får varje dag jag vaknar.