Vad vet jag… Mer än att det är rörigt, just nu. I stort sett, hyfsat skrattretande. För vad mer kan man göra åt eländet, än att skratta. I min tradition försöker man förstå. Man försöker se saker och ting från olika håll och sätta sig in i andras perspektiv, inte bara sitt eget. Nu menar jag inte skratta åt. För det betyder ju att man gillar saker och ting. Så är det inte. Jag menar att skratta precis som hunden gör när den är himla glad och inte vet hur den ska uttrycka det. Så kallad överslagshandling. Ja, så menar jag nog. Skrattet kan ju skapa en viss distans till det som är oförståligt och svårt att ta in. Covid kan vi ju försöka göra något åt. Tvätta händerna, hålla avstånd och inte tralla runt i köpcentrum i onödan. Men åt Trump och det tokiga amerikanska folket som bär fram honom kan man inte tvätta händerna mot.

Jag har svårt att förstå konsekvenserna av det som sker. Eller vad som händer om vi får en Trump-period till. Eller allt däremellan… Hur ska vi ”andra” förhålla oss till detta? Vad händer med begrepp som demokrati, fria val och rätt att uttrycka sig i ett land som USA.

Har inte brytt mig om att jämföra Bidens och Trumps politik. Är osäker på om jag skulle klara av en sån uppgift, överhuvudtaget.

Jag tycker inte om Trump helt baserat på min känsla av att han är en idiot, översittare, psykopat, skitstövel, rasist och rent av en farlig person säkerhetspolitiskt för Sverige och demokratierna i Europa. För att inte tala om vad han inte åstadkommer för miljön.

En del av vad jag tycker har jag lånat formuleringen av från bloggen Cornucopia, som jag följer och läser med stor behållning.