En liten viloplats i trädgården………. Sorg Må du finnas du ständige följeslagare Utan dig vore intet att sakna Du hjälper mig påminner mig om det som finns Om skörheten så tunn är tråden Vi är här så liten stund Men du gör så ont det svider värker Drar ihop sig
Tango 2014-09-14 Du går mot slutet av din konsert Livet randas en ände Du började lite i skymundan Försvann i mängden av alla instrument Men stråkarna försvann en efter en Och så var det bara du kvar Vilken blomsterprakt du blev En solist med prakt och glöd Värme och kärlek
Så lite jag kan göra Jag har blåklockor på min sommaräng Det är september och fortfarande bikiniväder Sitter på verandan och skriver i gungstolen Min vän ligger på sjukhuset Känner ljuset och värmen från solen Hon är trött och har ont i sitt hjärta Sladdar och dataskärmar känner hennes kropp
Nan kuru nai saSå säger man i OkinavaDär blir alla hundra åroch är kloka på livetDet betyder Oroa dig inte, det löser sigAllt som är försvinnerDet som tynger dig far bortStunder av sorg glider ivägThis too will passSå säger buddhistensom äger frid i sinnetoch som vet hur det ärDet betyder
Kaprifolen blommar alltid på hösten här Hösten närmar sig med mjukt lugn Jag behöver inte så mycket längre Sommar du fina och härliga men kraven på lycka och grillningar är stora Skönt ligger dimman över ön Vaxholmsbåtarna tutar varningsljud Friskheten i luften fyller mina lungor Turisterna har åkt hem och
Fast just nu har jag målat färdigt spegeldelen av Farmor Siris möbel som består av en himla söt byrå och en tillhörande spegel. Den stod, när jag var liten, hemma i huset i Halvorstorp i Trollhättan. Huset som låg i trädgården med världens största hallonland. Och med en kiosk strax
Skärgården efter sommarens alla turistinvasioner. Tyst, stilla och oerhört vacker. Dramatisk, storslagen och varierande. Vattnet bjuder upp till kontemplation och eftertanke. Sommaren och allt ljus, all värme och all aktivitet glider bort. Ro´n infinner sig och verkligheten känns meditativt behaglig. Jag älskar hösten och all dess prakt. Lika mycket som
Jag ska inte klaga. Det finns de som har det betydligt mycket värre i livet. Det är jag synnerligen medveten om. Men jag lider ändå. Lider över att inte kunna skriva som jag vill. Har sedan flera år musarm och får hålla mig borta från allt vad tangentbord innebär. Jag
Susanns kåserier om livet 