Jag har fått en god vän som imponerar rejält på mig. Hon har två tvillingpar. Ett på 12 år och ett på 5 år. Så har hon ett barn på 19 år.  2 av dem har diagnoser inom adhd/Asperger och 3 har reumatism. Hon bor tillsammans med en man som har två barn själv. En  väldigt stor familj med andra ord. Där är det en daglig kamp att få livet att gå ihop. Jag tycker ibland att mitt liv suger. Men när jag följt denna strålande människa så skäms jag över att jag klagat ibland. Hon behöver resa sig varje morgon – oavsett hur hon mår och känner sig. Hon har helt enkelt inget val. Hon kan inte känna efter och tycka att hon inte orkar. Det finns helt enkelt inte det alternativet.  Dessutomn är hon ett stöd för sin övriga familj. Hon försöker bidra efter förmåga även där. Hon försöker så gott hon kan att ställa upp och göra det hon anser ska ingå i detta med att ta ansvar. Hon ger kärlek och omsorg ur ett kvinnligt perspektiv med alla sina krafter, så mycket som  hon någonsin mäktar med. Alla kanske inte tycker som hon vad gäller det som borde ingå i detta med att ta ansvar.  Men det spelar faktiskt ingen roll. Det hon gör, gör hon av kärlek och omsorg över dem hon har in sin närhet. Det är synnerligen imponerande. Hatten av helt enkelt. Nu har denna kvinna startat en blogg. Och gissa om jag kommer att följa henne.

Lycka till Malin!  

Vill du läsa kan du följa hennes blogg under ”diverse bloggar” till vänster på min bloggsida.

Här är ett utdrag ur Malins första blogginlägg:

 

Det här är Malin!