flöde av förändringar Är det aldrig för sent för Första Gången! Minns min kära skolkamrat under utbildningen till Kundaliniyogalärare. Vi gick längst en grusväg på landet någonstans i Värmland. Lertorpet hette det. Vi plockade blommor och småpratade. Det var paus i yogandet och föreläsandet. Hon var en tvärhand hög. Smal
då är det diplomering. Nu är jag färdig yogaterapeut och nästa gång vi ses i klassen är det sista gången gruppen samlas. Då är det avslutning och diplomutdelning. Ett och ett halvt år senare! Nu har jag rest på yogans väg och pluggat i fem och ett halvt år.
på den platsen vilar stillheten. Där känns det hemma. Där är det lugnt, skönt och fridfullt. Du ligger på rygg. Du har en filt över dig. Du ligger mjuk. Dina händer vilar med handflatorna upp mot himlen. Andas in, fyll magen. Fortsätt fylla, hela bröstkorgen. Ända upp till platsen under
En tanke En känsla Längtan Förverkligande Mitt intellekt producerar tusentals tankar varje sekund dygnet runt hela livet. När jag fångar en av alla dessa tankar kan den tanken utvecklas till en känsla. Utav de tusentals känslor jag producerar varje dag kan jag välja en känsla som blir till en längtan.
Sista tentan. (ähum, för dig som känner mig så vet du att jag aldrig kommer att sluta plugga) Rensat avloppet, diskat, lagt en ansiktsmask (det behövdes verkligen). Kokat grönt te. Fixat mat. Ätit. Repeterar placering, funktion, kroppssituering, körtlar, obalanser och sinne i chakrasystmet. Kollar sms från dottern. Svarat i Telefon,
Men jag vet att jag kan känna en oerhörd lycka av att minnas fint som varit i livet förut. Bilder som kommer upp förgyller tillvaron just nu och får mig att känna den där mjuka, varma, sirliga, omslutande känslan som jag känner igen som lycka. Känslan som får mig att
Doktor Glas. ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst.” Hjalmar Söderberg
Så stilla, så härligt, så magiskt, så darrande, vibrerande luften ligger ovanför vattenytan. Som breder ut sig och blir så oändligt mycket större än jag någonsin kommer att förstå. Och under finns bokstavliga oceaner av formlig och oformlig okändhet… Stort, mäktigt och utan slut. Och här är jag. Liten men
gröna, gula och bruna ögon. … Melerade, säger du. Gröna, gula och bruna, säger jag. … För jag tycker om mångfald. Vad vill du göra sedan då, Susann. Säger du. Och fortsätter att titta mig djupt in i ögonen. Ja du, säger jag. Och tänker efter en stund. Fast inte
Ja, så är det faktiskt. Jag blev jätteglad. Har sedan ett par veckor haft blixten rakt i ögonen i obevekligt minne. Den var så att säga glasklar. Inga konstigheter. Jag kom körandes på Vaxholmsvägen mitt i natten. Helt solokvist och totalt ensam….Och tvärmörkt. Inga väglysen. Bara jag och natten. Svart
Susanns kåserier om livet 