Förlåt men ibland…

…är jag inte lika nyanserad som jag är känd för att vara. När någon är dum och elak mot dem jag håller mest av i hela världen… vill jag gå ut och slåss. För att citera ett kärt före detta… slå ihjäl med ett järnrör. Ja, kanske inte slå ihjäl.

Jag minns också….

Bogesunds ängar bredvid slottet som jag ridit runt jag vet inte hur många gånger under 10 – 15 år. Minns Maradona… Som var så mycket mer än bara en häst. Som var min räddningsplanka som skild med barn på  ”bara” halvtid och mycket tid för saknad av barn  och mycket

Nu ska jag sticka ut näsan…

… och vara så där öppen med vad jag tänker igen. Jag hör ofta något jag blir väldigt glad över att få höra. I Sverige får man inte säga positiva saker om sig själv så jag ber min granne istället. Min granne säger ofta att det är så lätt att prata med

Bussen kommer i tid numera…

… tänkte gå till bankomaten och hämta ut pengar på lunchen. Tycker inte om att vara utan kontanter. Har en del ärenden under dagen som tarvar dessa slantar… och kände ett visst motstånd mot att jag inte skulle hinna runt Skeppsholmen på timmeslånga lunchpausen. Vi har egentligen bara trekvarts lunch

Gillar inte att gå i affärer så…

..jag har utvecklat ett eget sätt att shoppa på. Tänkte redan i höstas att jag skulle handla ett par fina stövlar till vintern. Och så har jag tänkt på det och tänkt på det och så vidare. Men jag blir lite smått allergisk av att gå i affärer. Jag får

Gillar tänket…

Häromdagen så blev en vakt utanför slottet rånad på sitt vapen inklusive bajonett och hela kittet. Av två tomtar. Hade jag varit vakt så hade jag nog bara gett ifrån mig vapnet. Inte sjutton hade jag stått där och skjutit på rödklädda vitskäggiga tomtefarbröder. Inte ens i knäna. Nu tror

Det finns stunder man aldrig kommer att glömma…

 … Denna stund är en sådan. Jag har känt Jonas sedan han var nyfödd. Vilket han var i vecka 28. Jonas har inte haft det lätt här i livet. Det har inte hans föräldrar heller. På var sitt håll. Pappan har gjort det han har förmått men eftersom han också

Nu måste jag ta mig samman och…

… vara så där riktigt obekväm. Jag måste ta konflikten… Jag måste! …. fast jag tycker det är såååå jobbigt. Men faktum är att det handlar om liv och död. Jag har inget att välja på. Det är helt enkelt för kallt ute. Hon kommer inte längre in igenom kökets

Julefrid…

…tack fina mamma och pappa för en lugn, harmonisk och väldigt trevlig julhelg. Min mage är lugn Sinnet klart och rent Tankarna lätta att bära Drömmen i natt stilla och tacksam att vakna till Tack barn för alla skratt och roligheter För att ni står ut med er mor och

Vad kan man lära sig av detta då???

Varje ny bekantskap, varje ny händelse har något som kan föra en framåt. Antingen i glädje, lycka, sorg, ilska eller bedrövelse. Kanske i begreppet ödmjukhet över att man inte är sjuk på ett eller annat sätt. Kanske under rubriken ”var inte så kaxig, Susann”… Kanske rätt och slätt en insikt

Blogg på WordPress.com.