vad som drivit en människa gjord av en mamma och en pappa, av kött och blod, sprungen ur en handling som borde vittna om kärlek till livet, att göra något så ofattbart vidrigt hemskt. Alla människor har lika värde. Alla människor har samma rätt att vara här på jorden. Ingen
dessa fina möten. En Pingstpastor från Häverödal. En underbar vän som bara finns där. Någon tok som tycker det är kul att träffa just mig. En granne på Ica som ler. (Ja, jag handlar på Willys också). Ett barn som älskar en inte helt felfri mamma. Dessa möten. Dessa fantastiska
Det här skrev jag för lääänge sedan. Jag minns att jag fick många kommentarer. Alla utom en sade bestämt att jag tog i för mycket. Denna typ av kärleksrelation finns bara i mina drömmar. Så här ser vardagen inte ut. Det är bara att inse att man måste ge avkall
En sommardag med fina vänner på Gotland förra sommaren. En fantastisk segling, hyrbil runt ön och mycket njut och fina bilder. Jag älskar den här bilden. Jag älskar min fina lilla kamera.
livgivande vatten som jag känner behövs. Jag riktigt insuper hur gräset och mina fina pelargoner älskar. Utan vatten inget liv. Torrt, fnöske, dött och sprött. Kargt, kalt och eländigt. Regnet låter när jag lyssnar. Mjukt strilar det ner över mina ben som ligger utanför altantaket. Fötterna blir blöta. Spretar lite
på mig. Helt oförstående tittar jag framför mig och undrar vad som händer. Vem vattnade! Var kommer alla blommor ifrån? Hur kommer det sig att livet ter sig synnerligen bra just nu? Människor ler runt omkring mig. Jag noterar lite fånigt dumt att mina medresenärer på denna planet ser alldeles
…gick förbi affären och tvärstannade. Backade. Tittade. Och bestämde mig. Därefter gjorde jag lite miner som jag hoppades skulle se intelligenta ut. Du vet, när man tittar och beräknar. Är detta ett bra köp, sitter färgen fast, är priset bra, fungerar måtten på väggen, är det rätt kulört, är motivet
har jag varit med om idag. Har gått med min älskade mamma i hennes barndom och tittat. I huset där hon föddes. I småskolan. I storskolan. I hemmet hon hade i de första tonåren. På alla ställen vi besökte hittade vi personer som vi kunde tala med. Som kände igen
Att bry sig Ägna sig åt att se till att det alldeles vardagliga fungerar Det där som vi borde älska och värna mest av allt. Inte de enstaka festerna, de storartade händelserna eller det bästa du kan köpa. Utan det där alldeles jordnära, det väsentliga, det mest basala. Det
en glittrande, hemlig och vaken karaktär. Hon tittar rakt in i mitt inre och låter sin blick stanna kvar i mina ögon tills jag inte längre är kvar där. Tills jag förtrollat bort mig i hennes lugna själ och fallit ner i ett sinnligt tillstånd av ödmjukhet inför den vishet
Susanns kåserier om livet 