Jag kan inte hålla tungan rätt i munnen……det är ett problem för mig. Inte för andra för det gäller inte mitt tal, min svada, mitt prat. Det gäller min sång, eller vad man nu kan kalla det. Vet du, hur svårt det är att hålla tungan rätt i munnen. I
För några korta år sen, började jag spela gitarr och sjunga. Eller rättare sagt, jag höll i en gitarr för första gången och jag hade aldrig förut egentligen öppnat munnen för annat än vanlig trist svada…(Ja, det är jag ju då rätt duktig på. Svada alltså). Nu har jag
Det finns något djupt existentiellt tacksamt i att känna att det finns ett skyddsnät runtomkring en som människa. Och då menar jag inte socialförsäkringssystemet, förstås! Att känna den oerhörda lyckan som ger sig till känna när man landar i knät på en nära, kär och riktigt gammal vän, det
Förlåt! Jag njuter lite på jobbet också. Av fina, fina arbetskamrater och av en himla mysig chef och av mitt höj- och sänkbara skrivbord. Och av alla de som ringer in och som jag kan hjälpa. När jag kan känna att jag bidrar till att underlätta någons vardag. Det glädjer
Ja, jag vet, jag är konstig. Men den symboliserar nya fönster, nya dörrar och ny panel på ett av mina hus. Ja, ett litet hus men ändå. Det blir nytt och det blir fint. Det blir inte som förr utan bättre. På något underligt vis är det gamla på alla
Det är ett så sant nöje att gå ut i trädgården och knipsa vissna blad från mina blomster. Det föder en känsla av enorm trivsel. Så enkelt men ändå så storslaget. Så vackert och så oändligt flyktigt. Det är verkligen oändligt flyktigt. De blommar en tid, så är det. Sen
…gör mig som vanligt mycket glad. Varje gång jag går in i mitt badrum ser jag det här. Vackra blommor som vackra givare givit som gläder mitt inre. Sakta men säkert går jag mot att uppskatta när livet står stilla och inget händer. Istället för som det var förr då
Livet är rätt bra faktiskt. Hemma är mycket bra. En bra bok och en kopp te en varm och solig dag i utesängen i skuggan. Det enkla är det bästa. Inte ut och resa på sommaren för Gunnarsson. Njutningarna blir enklare, mindre dyra och mer opretentiösa med tiden. Lite nära
Ida…. Min kära arbetskamrat. Hoppas du får det riktigt bra dit du nu ska hän. Du är modig, stilig, empatisk, klok, snäll, duktig, engagerad, glad, öppen, tillgänglig. Du är villig att utvecklas, du har ett öppet sinne, du är fördomslös och inkluderande. Du är en fantastisk kamrat och du har
Inget att säga. Inga budskap, inga undertoner. Det fanns inget bakom, inga undertryckta känslor och inget att erbjuda. Inte heller färgerna önskar något. Det handlar bara, bara om att kladda. Om att vara oändligt många universum från att prestera något överhuvudtaget. Stillhet som ger sig uttryck. Helt enkelt stillhet. Det
Susanns kåserier om livet 