Det där med relationer är ett mysterium. Livet är så mycket lättare när man inte behöver vara annat än oåterhållsamt och fullständigt centrerat egoistisk.. Det är så himla skönt att bara tänka på sig själv. Vad just jag behöver. Vad just jag har för idéer om hur diskbänken ska se
Jag gjorde det. I Lailas paradis gjorde jag det. Har i hela mitt liv varit helt övertygad om att HAN finns. Hör hur han spelar för mig fast han inte vill göra sig synlig. Hu, vad jag har lyssnat. Okända bottnar har skrämt mig sedan jag var ett litet fjun.
Jag tar för givet att du förstår vad jag säger när jag säger att jag vill….! …Fast jag inte ens vet det själv. Jag skulle ju bara pyssla lite. Det betyder hänga tvätt, torka diskbänken, sortera kläder, facebooka lite och sist men inte minst… blogga en stund. Och kolla på
Jag älskar denna bild. Vem är du som dykt upp ur tomma intet och som gör allt det jag gjort för någon annan, för mig. Du frågar hur jag mår. Du lyssnar när jag vill prata. Du pratar när jag vill lyssna. Du ger mig mat när jag vill äta
Kom av mig. Helt och hållet. Omskakad. Håll om mig, snälla. Bara finns nära, snälla. Säg inget för det finns inget att säga. Det är tyst i träden. Vinden strilar mellan mina fingrar när jag håller upp dem mot hjärtat mjukt och överseende över min litenhet Andas
Livet är så oändligt oförutsägbart. Vem vet vad som möter i dagen. I dag, i morgon eller när man är gammal. Vem vet när livet inte ska levas längre. När det inte finns något utrymme att bo i kvar som kallas kropp. Vem vet och kan förstå vad som styr
Visst, det går att säga till mig själv också. Jag säger det faktisk flera gånger per dag nu för tiden. Om det hade rört sig om matte till exempel så finns det ingenting som säger att bara för att jag inte kunnat räkna förut så kommer jag aldrig att kunna
Fortsätter på min berättelse om Blända. En kvinna med mina gener från förr. Som varit med om att skapa den jag är idag. Jag som sitter i en soffa med en vacker duk på bordet på verandan i skuggan av grönskan klockan sju på en alldeles underbar semestermorgon. Fåglarna slåss
Var vänlig mot de lyckliga Ha medkänsla med de olyckliga Uppmuntra de goda Var likgiltig mot de mindre goda Gu så go och glad jag känner mig då. Gu så lätt det blir att hjälpa dig då. Gu så fint det är att glädjas över din finhet. Gu så mycket
Hela bordet hoppar till. Ja, gästerna alltså. I solens sken sitter vi så där alldeles bedårande söta allihopa och sjunger (försöker) och skrattar. Jag mår så fint. Så plötsligt kraschar det fem meter därifrån. Min stora, stora intuition vet direkt. Så jag sitter lugnt kvar. Kan bara konstatera att det
Susanns kåserier om livet 