För att jag inte ville betala så mycket i skatt i år. Som jag gjorde förra året. Och fick beslutet i min hand nu. Fem gånger så mycket fick jag betala, som jag begärt att få bidra med. Fattar ingenting. Det visade sig att min fastighetsskatt och alla andra skatter
Idag lever vi i individualisternas tidsålder. Allt handlar om mig och mitt eget förverkligande. Jag och mitt! Det är väldigt bra att ta ansvar för sitt eget liv och sätta sig själv i förarsätet. Absolut! Det är faktiskt där vi ska sitta. Men sen då. Vilken tid är den viktigaste
Sen läste jag på. Och fick en ännu värre känsla. Otäckt! Men var det inte lite rädsla där också? Hoho, jomen visst var det det. Fick en ny följare till bloggen igår. Om man trycker på ”Följ”-knappen längst ner till höger får man mejl varje gång jag publicerar ett inlägg.
Blåljus bakom mig! Bäst jag flyttar på mig. Men vänta nu. Det verkar som om de vill att just jag ska stanna. Jag! Varför i jösses namn just jag. Vid den här tiden en tisdagsmorgon. Har just kommit från akuten på Danderyd och många timmar där (ingen fara). Trött och
Jag tycker att alla småföretagare ska slippa bokföring. Jag tycker att det borde räcka att säga att jag har till mat och husrum. Återkommer när jag tjänar så att jag kan dela med mig. Ingen skatt, ingen moms. Då borde vi få fart på företagandet här i Svedala. Det är
<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/11538621/?claim=55xzh9bfsxe”>Följ min blogg med Bloglovin</a>
Då hälsar vi med tillförsikt det nya året välkommet! Jag känner alltid en spänd förväntan så här vid skiftet gammalt och nytt. Jag är inte i behov av allt för mycket planering. Gillar blanka blad och blir gärna överraskad. Att ha mycket planer och förväntningar är i min värld ett bra
Eller i alla fall inte lika viktigt som att välja rätt chef. Och hoppas på att hen finns kvar på sin stol ett tag. Att hen inte slutar eller ännu värre, blir sjuk. Eller att företaget i fråga inte omorganiserar alltför mycket (vilket företaget har en tendens att göra. Men
och jag sörjer. Nyss var den stund då jag upptäckte och hittade detta härliga fenomen. Jag bland många, många andra. Men kanske inte tillräckligt många. Det är väl därför det försvinner. Jag talar om Radio1. Den enda kanal i Sverige som på ett riktigt demokratiskt sätt låter alla bli hörda.
Jag undrar varför jag inte kan låta bli att kladda och kleta i saker jag redan gjort. Varför kan jag inte vara nöjd och låta saker och ting vara. Som till exempel utseendet på min blogg. Det är en pärs att få till det så att det blir bra när
Susanns kåserier om livet 