Jag har fått en god vän som imponerar rejält på mig. Hon har två tvillingpar. Ett på 12 år och ett på 5 år. Så har hon ett barn på 19 år. 2 av dem har diagnoser inom adhd/Asperger och 3 har reumatism. Hon bor tillsammans med en man som
på livet. Och undrar sött vad som hände. Ja, nog för att jag tycker att jag är söt, och för att jag tycker att livet är rätt sött, men sötast av allt är nog allt detta oförutsedda som kommer hela tiden. Jag planerar en hel del. Och varje gång tänker
Ja, så är det. Älska kan till och med bli större och större ju mer man släpper taget om varandra. Ju mer man låter varandra flyga ”och fara”. Nä, det var inte riktigt så jag menade. Men andemeningen är lite så. Om du inte begär det endaste jota av den
Har just haft snickaren hemma. Först lagade han husets fönster, det som satt på taket. Sen lagade han taket. På stora huset. Sen skulle vi göra en trappa på lilla huset. För det var inte så mycket mer att göra på det huset. För det taket hade en snickerifirma lagt
Nä, nu tog jag i. Men ibland känns det som om jag skulle vilja säga så. Generellt. Fast jag är inte arg. Mer ”kan vi inte börja tänka lite på något annat än oss själva”, känsla. Magdalena Ribbing har just myntat ett nytt uttryck. Hon talar om social autism. Och
Det är stört omöjligt att hitta vare sig ut eller in ur ett bilgarage utan den. För att inte tala om hur himla omöjligt det är att hitta själva bilen. I och för sig har jag en väldigt liten bil men det här problemet har funnits i mitt liv länge.
Jag satt i godan ro och filosoferade över livet – i min med registreringsskylt rena bil. På vägen från Handen till Stockholm. Ingen radio, ingen musik. Bara i härlig tystnad. Behagligt trött men ändå alert. Många goda tankar for runt. Jag mådde prima efter en härligt bra dag. Bra start
Det finns där inuti mig och klappar för min skull varje dag. I ur och skur. Jag mediterar, håller mina händer över bröstet och tänker hur fantastiskt det slår där inne. Minut för minut, timme efter timme, år efter år. Alldeles oavsett hur mina ibland förvirrade tankar går, slår mitt
Fotot har jag tagit själv. Och härliga minnen där finns. Bilden är tagen i en insjö på Lidingö en fantastisk dag i en gammal eka ute på vattnet. Den fick symbolisera min egen Lotusblomma och mitt lilla företag Perina. Nu har korten och visitkorten kommit. Och jag är sååå glad.
Här är jag. Det är mina tankar som vandrat runt på den här bloggen sedan den startade för flera år sedan. Inget seriöst skrivet någonsin. Bara funderingar, svammel och annat löst sammansatt. Just nu pågår det förändringar i livet. Vilket jag kan konstatera att det gjort sedan 1960 då jag
Susanns kåserier om livet 